Doodle: det här med hundar som jagar katter.

I går var jag och schäfern hos von Heineken på eftermiddagen, och när vi skulle gå slet sig schäfern och jagade grannens katt. Kalabalik deluxe som vanligt - men fick tag på henne relativt fort, och kunde stoppa in henne i bilen. Vid det laget hade katten dragit till skogs som man säger, och grannen var fly förbannad. Termen "relativt" är ju rätt intressant här. Ni som känner schäfern vet hur hon blir med katter, ekorrar, harar, well allt som är furry and fast. Hon jagar, så är det, jag jobbar med inkallning och så vidare hela tiden, men den där instinkten känns som omöjlig att få bort. Anywhoo, den här grannen blir svinförbannad och slår mot schäfern med sin kasse o skriker på henne när hon springer förbi, och fnyser åt mig när jag kommer tillbaka efter att ha satt schäfern i bilen. Och sånt där, fan vad det tar på mig. Speciellt när man är med ngn som man kanske inte .. riktigt vet hur man ska agera med i sånna situationer. Jag blir förstörd, ledsen och helt slut. Mitt blodsocker far ju i taket när jag blir stressad, så jag åkte basically hem och deckade i sängen. Det kanske är sådär med hund- vs. kattmänniskor. Har haft otaliga hundar som slitit sig och kommit fram till mina hundar - blir aldrig arg, oftast (99%) är det snälla hundar, som är busiga, nyfikna och så vidare. Man får ju läsa av situationen. Dock låter ja inte hundarna komma fram till mina hundar, av den enkla anledningen att deras husse och matte oftast inte vill det. Men kattmänniskor, de blir som livrädda. Vilket är lite smått underhållande (nej eg inte) eftersom i 90% av fallen är det hunden som får spö av katten skulle de drabba samman. Anywho, min poäng med det här, förutom att skriva av mig, är att jag hatar sådana situationer, där man inte får kontakt med motparten, utan det bara är irritation, ilska och så vidare. Stänger inne mig totalt och ligger hemma och gråter, istället för att då allt händer på ett rationellt sätt ta tag i situationen. Men men! Nya tag, ny dag - schäfern kommer kunna gå lös om ett år eller två! Man får se det hela långsiktigt, hon är ju fortfarande unghund. Men jobbigt är det stundtals, det är det ju.

source

Speciellt när man inte riktigt känner att man kan prata om allt man skulle vilja prata om. Suck, den här fasaden av .. "braighet" som ska hållas uppe? David sa åt mig att bara "flyta med" förra veckan. Fan, jag måste verkligen anstränga mig för att göra det --- och då gör jag ju inte det, eller hur?