Sitter och klickar runt inne på stureplan.se, de har en del underhållning där inne. Som Anna Hibbs blogg. Hon tillhör min dagliga rutin nuförtiden. Så ramlar jag över detta citat(som inte är tagen från hennes blogg skall kanske förtydligas):
”Av hundra förälskade människor är det bara tre som fortfarande är förälskade efter ett år. I övriga fall har förälskelsen övergått i vänskap, likgiltighet eller hat”.
Citat: Gunborg Palme, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi.
Citat: Gunborg Palme, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, lärare och handledare i psykoterapi.
Och det gör mig så ledsen. Och rädd. Kan det verkligen vara så att verkligheten är så krass? Fine, jag förstår att man inte kan vara (ny)förälskad i en evighet, men man måste väl fortfarande kunna ÄLSKA varandra mer än som bara vänner efter endast ett år?
För ett år är i ärlighetens namn inte speciellt länge, inte om man ser till dåtidens mått mätt iaf. Nuförtiden gifter man sig ju bara efter tre månader, spottar ut ett barn efter nio o skiljer sig efter 1½ år. Shit verkligheten är verkligen så krass.
Jag tycker att vi alla kan stå emot detta, jag tycker att vi alla kämpar och visar våra nära och kära kärlek så det bara skriker om det. Så ska vi stå där efter tre år och fortfarande vara djupt förälskade i varandra. Både partnermässigt som i våra vänner.
För ett år är i ärlighetens namn inte speciellt länge, inte om man ser till dåtidens mått mätt iaf. Nuförtiden gifter man sig ju bara efter tre månader, spottar ut ett barn efter nio o skiljer sig efter 1½ år. Shit verkligheten är verkligen så krass.
Jag tycker att vi alla kan stå emot detta, jag tycker att vi alla kämpar och visar våra nära och kära kärlek så det bara skriker om det. Så ska vi stå där efter tre år och fortfarande vara djupt förälskade i varandra. Både partnermässigt som i våra vänner.
2 kommentarer:
Så jävla sant. Men jag vill ju verkligen tro på att när man väl blir kär igen så kommer nykärheten hålle i mer än ett år. Ibland tror jag att mina föräldrar är nykära. Jag tror att man måste inse att verkligheten är lite krass -- så man kan motverka den! Om du förstår.. Puss
Alltså det är ju så endimensionellt att uttrycka det på det som i citatet. Självklart så känner man inte likadant efter ett år som man gör efter en månad. Men i min erfarenhet så går det ju i vågor, man är ju kärare visa veckor än man är andra. Det där har ju sina cykler. Det tror jag kan förklara att folk 'orkar' vara kära hela livet.
Skicka en kommentar