Doodle: det här med fäder.

Nu jobbar jag på ett ställe där min far vistats en hel del, så kommentarer om hur lika vi är (rent fysiskt, jag är tydligen väldigt manhaftig!) haglar.. lite jobbigt, men igår fick jag även höra att vi "har samma gester och kroppspråk" as well. Kontrade med att de skulle se när vi bråkade, det är som två spegelbilder som gormar och slänger med armar och ben i ngn tragikomisk fars. Anywhoo, berättade det för pappa igår, först med viss tveksamhet - hur lika kan vi vara liksom. Men när vi båda garvar till och simultant slänger upp långfingrarna och vrålar "menar de den här gesten?! höhöhöhhöhöh..." försvann mina tvivel. Och jag kände mig lite sorglig, men mest väldigt connected med min far. Det är som när han läste igenom ett arbete jag opponerade på och följde upp en av mina dryga kommentarer angående mina opponenterns allmänna lameness med en klottrig rad där det stod: "vilka jävla dick heads". Jag är pappas flicka, no doubt about that.

Idag lyssnar jag annars mkt på denna fin-fina poppiga remix på Sugababes, den gör mig mkt glad och skuttig. Ikväll väntas öl och TV-spel på gamla jobbet, och om det inte vore för mitt jävla ben så vore allt tipp-topp. Men nu ringer jag sjukgymnast idag, för det här håller inte. Stina och jag hade en superbra dag igår, vilket mao också betydde att benet fick jobba en hel del.. vilket kändes på morgonpromenaden, vilket kan ha varit det jobbigaste ever. När man lutar typ 45 grader åt vänster för man är så trött, bär på så mkt grejer och haltar.. ja, då är det jobbiga fem km att traska fram.