Doodle: det här med mammor.

Min mor berättade igår morse att hon hade en dröm om mig. Nu, det är inte särskilt ovanligt, hon har bland annat en återkommande dröm där jag ringer hennes mobil och allt hon hör är hur jag hysteriskt gråter. Så, man kan ju undra var jag får mina emotionella störningar ifrån. Anywhoo, häromnatten hade hon iaf drömt att jag låg över hennes ansikte och kvävde henne. Hate me much, mum?! Svårt att tolka den drömmen då. Den behöver för guds skull inte ens tolkas, den säger ju pretty much svart på vitt hur det ligger till. Vilket är konstigt för vi har nog inte umgåtts så lite som vi gör nu på flera år, men det kanske är så att jag upptar en stor del av hennes tankeverksamhet. Självklart stormade jag ut ur huset igår morse tårögd och skrikandes "Varför älskar du mig inte?!? Whyyyyy?!"

Imorse återupptog vi diskussionen var på hon fortsatte med att berätta att i drömmen hade hon kommit på att om hon bara låg still och slutade kämpa så kunde hon andas lite iaf. Vilket jag tycker verkar bra. Stop fighting me mum, just surrender. Det gäller er alla ;-) Resitance is, som de säger, futile.